Illusion is the art of altering the perception of realityBy Johannes Wahlström
While an experienced illusionist can alter the perception of reality to the extent that the untrue seems true and the true seems untrue, only a true master can force reality to adapt to the illusion. In the end of the 18th century on the behest of Maria Theresa, empress of the Holy Roman Empire, one of the most elaborate inventions of mankind was constructed: an automatic mechanical chess-player, known as The Turk. This automatic chess-machine came to beat Napoleon Bonaparte, Tsar Paul I and Benjamin Franklin and was for over half a century paraded as a prime example of the power of the industrial revolution and the might of those in power of new technologies. It wasn't until 1836 that Edgar Allan Poe would disillusion the machine as an elaborate hoax in his essay “Maelzel’s Chess-Player”. Poe pointed out to his incredulous readers that the machine was actually not run by Artificial Intelligence at all, but rather by "a man in the interior" with a “remarkable stoop in the shoulders”, a man by the name of William Schlumberger. Mr Schlumberger was a French chess-teacher whose precarious earnings were dependent on giving hourly classes, and who had gladly accepted the offer of 50 dollars a month to sit in a machine and entertain wealthy players. By the time Edgar Allan Poe debunked the algorithms of the mechanical chess-machine, the industrial revolution was already a fait accompli, the Holy Roman Empire was no more, and Mr Schlumberger together with his employer were on their way to Cuba where they would soon die from fever induced by alcohol overdose.
Illusionen är konsten att tänja upplevelsen av verkligheten.
Medan en skicklig illusionist kan tänja upplevelsen av verkligheten till den grad att det osanna upplevs som sant och det sanna upplevs som osant, är det endast sann tro som kan tvinga verkligheten att anpassa sig till illusionen. 1939 mitt under världskrigets turbulenta inledning röstade Riksdagen igenom det som kom att bli känt som Affärstidslagen. Lagen, som infördes med förevändningen att värna om förvärvsarbetare inom serviceyrken, gjorde gällande att serveringar och affärer var tvungna att stänga före klockan 6 på vardagar, före klockan 12 på lördagar och att hålla stängt på söndagar. När lagen infördes stängde många restauranger, barer och caféer över hela landet igen för gott då vanliga arbetande medborgare inte längre kunde besöka dem under de begränsade öppettiderna. Genom att driva igenom en lag som var mån om arbetarna i serviceyrken, behövde lagstiftaren inte införa impopulära utegångsförbud som man drivit igenom på många andra håll i Europa, men man lyckades ändå åstadkomma samma resultat: att befolkningen höll sig hemma och inte i onödan pratade med främmande. När kriget väl var slut var affärstidslagen och dess vikt för folkhälsan så cementerad i det allmänna medvetandet att det skulle dröja ett halvt sekel innan man återigen började öppna restauranger, barer och kaféer på kvällarna. Resultatet av Affärstidslagen syns ännu i många av Göteborgs landshövdingehus, där före detta affärslokaler fått sina entréer igenmurade och byggts om till bostäder.